Under de senaste månaderna har jag utsatts för stort press från mina iranska landsmän på grund av min tystnad kring Ali Reza Akhondi, riksdagsledamot. Som en uttalad motståndare till den islamiska regimen i Iran kan min tystnad verka ovanlig. Tystnaden berodde dock på min grundläggande övertygelse om att varje individ, oavsett ras, sexualitet eller ideologi, förtjänar respekt för sina åsikter och ska inte utsättas för obefogade personangrepp.

Min tystnad var också av respekt för att säkerställa att inget överskuggade årsdagen av Mahsa Aminis tragiska mord den 16 september. Dock har tiden nu kommit för att skriva om mina farhågor, framkallade av bekymmersamma omständigheter och dokumenterade bevis gällande Akhondis politiska ageranden, som jag noggrant har granskat under de senaste veckorna.

Nu när jag tar upp detta ämne, vill jag betona vikten av att bibehålla respekt och undvika personliga förolämpningar. Vårt mål bör vara en konstruktiv dialog som erkänner juridiska ramar och etiska normer, och som främjar en atmosfär där en hälsosam och demokratisk debatt kan frodas.

En oroande tystnad och plötslig synlighet
Min kritik av Akhondi börjar med hans politiska bana. Under sin tid i svensk politik har han tydligt undvikit att offentligt fördöma eller ens kritisera den islamiska regimen i Iran. Hans frånvaro från regimkritiska sammankomster samt demonstrationer och tystnad i offentliga samtal är oroväckande. Det väcker frågor när Akhondi plötsligt mitt under den nationella sorgen efter Mahsa Aminis död dyker upp i rampljuset. Hans plötsliga högprofilerade ställning, med ifrågasatta kontakter och ageranden, kastar en mörk skugga över hans motiv.

Bekymmersamma band med separatistiska rörelser
Akhondis tydliga förbindelser med separatistiska och potentiellt extremistiska fraktioner är djupt oroande. Hans beslut att på Instagram dela med sig av flaggan på irakiska Kurdistan [första bilden till vänster] vid en tidpunkt då hela Iran hade rest sig mot regimen i landet var ett provokativt drag. I stället för att visa solidaritet med ett enat Iran valde han att visa symboler som, tyvärr, sammanfaller med kurdiska separatistiska organisationer. Dessutom har Akhondi anordnat demonstrationer där separatister har fått en plattform att tala och han har också samarbetat med separatister [andra bilden till vänster]. Oavsett om Akhondi handlat med uppsåt eller av ren okunskap förtjänar hans ageranden en noggrann granskning.

Inkonsistenta lojaliteter
I kölvattnet av kritiken för att ha visat irakiska Kurdistans flagga mötte Akhondi en ny våg av kritik efter hans försök att klargöra sina lojaliteter. Han postade nämligen en klipp på Instagram där han framhöll sin roll som ledamot av Sveriges riksdag och bekräftade sin lojalitet enbart till den svenska flaggan. Detta uttalande, snarare än att lugna missnöjet, tände ytterligare kontrovers bland den iranska diasporan. Många iranier var chockade och förolämpade av detta uttalande. De ifrågasatte varför Akhondi, som erkänner lojalitet endast till Sverige, ska lägga sig i iranska angelägenheter.

Som svar på detta ändrade Akhondi plötsligt sin ståndpunkt. Han började bära en pin med den traditionella iranska flaggan med lejonet och solen på sin kavaj [bild till vänster], symboler som är djupt inrotade i Irans historia och kultur. Denna snabba vändning, snarare än att visa solidaritet, belyste en demagogisk strategi. Den föreslog en vilja att skifta lojaliteter baserat på allmänhetens känslor.

Denna inkonsekvens har väckt oro över Akhondis pålitlighet som en representant för iranska intressen. Det kan tyckas att han påverkas av den rådande allmänna opinionen; ändrar sin ståndpunkt för att passa de rådande vindarna. Sådan inkonsekvens är oroande, särskilt för någon i hans ställning. Det inbjuder misstro och tvivel samt undergräver hans trovärdighet. Sann representation kräver beslutsamhet i principer.

Censur och selektiv solidaritet
Rapporter och vittnesmål, inklusive avslöjanden av den iranska sångaren Farzad Beni [se bild till höger], visar att de sammankomster som Akhondi arrangerade inte respekterade yttrandefriheten. Individer som uppfattades som anhängare av kronprins Reza Pahlavi utsattes för t.ex. censur. I vår kamp för enighet och frihet är censur av röster en otjänst som undergräver de principer vi kollektivt kämpar för.

Politiska intriger över nationella intressen
Vidare antyder Akhondis ovilja att samarbeta med uttalade anhängare av det iranska folket, som ledamoten av Europaparlamentet Charlie Weimers [se bild till vänster], att han föredrar politiska intriger framför Irans befrielse. Det är en enorm besvikelse när personliga agendor går före den kollektiva frågan.

Obefogade påståenden och strävan efter uppmärksamhet
Under en konferens om Islamiska revolutionsgardet (IRGC) i januari 2023 i Stockholm där jag var talare närvarade Akhondi. Trots att han inte var en schemalagd talare insisterade han genom sitt följe på att få en plattform. Han talade till slut och påstod att oppositionen endast hade sex månader till ett år på sig att störta den islamiska regimen eftersom det efter denna tidsram skulle bli omöjligt att göra så på grund av regimens förvärv av kärnvapen. Nu, i november 2023, dvs. tio månader senare, har hans påstående motbevisats. Sådan skrämselpropaganda, oavsett om den uppstår från felaktig information, felaktiga underrättelser eller felaktig och bristande analys, är oansvarigt. Det missleder allmänheten och stärker oavsiktligt regimen vi alla står emot.

Finansiell transparens
Den iranska diasporan på sociala medier har varit högst livlig med aktivitet efter att Akhondi publicerade dels en detaljerad redogörelse för de medel han samlat in, dels en omfattande rapport över sina utgifter. Rapporten innehåller specifika detaljer såsom datum, platser, kategorier av utgifter och de spenderade beloppen presenterade i både utländsk och svensk valuta. Akhondi avslöjar dock inte några kvitton, vilket gör det omöjligt att verifiera uppgifterna.

Strax därefter läcktes påstådda kvitton som visade precisa detaljer — datum, platser och belopp — som också hade registrerats av Akhondi i hans ekonomiska redogörelse. Dessa kvitton indikerade att donationerna, som frivilligt bidragits av folket, hade använts för olika ändamål inklusive en ny mobiltelefon, alkoholhaltiga drycker på restauranger, hudvårdsprodukter och kvinnliga underkläder.

Vidare, enligt den ekonomiska rapporten som finns tillgänglig på Akhondis webbplats, verkar det som att han (och möjligtvis hans resekamrater, även om detta inte är klart) förlorade sin(a) bagage(r). Även om de specifika omständigheterna är oklara, kan denna händelse förklara varför Akhondi, enligt de påstådda kvittona, gjorde inköp av kläder bland annat. Dock återstår många frågor obesvarade. Återfick han någonsin sitt bagage? Bör donatorer täcka kostnaden för föremål som han annars skulle ha behövt köpa ändå? Meddelade han förlusten av sin bagage till sitt försäkringsbolag och fick han någon ersättning från dem?

Den ekonomiska redogörelsen som Akhondi släppte indikerar att en del av de insamlade medlen allokerades för resekostnader. Det är värt att notera att i Sverige tillhandahålls riksdagens ledamöter en särskild resebudget. Frågan uppstår då varför Akhondi inte använde denna tilldelade budget för sina politiska resor? Dessutom är det oklart om han kan ha spenderat dessa medel utöver de insamlade pengarna.

I ett försök att inleda en dialog och förstå situationen bättre kontaktade jag Akhondi via hans riksdags e-post den 26 oktober:

Hej Alireza,

Jag heter Ardavan och jag håller på att förbereda en kritisk artikel gällande dina politiska aktiviteter i Iranfrågan. En av de problem som jag kommer att ta upp, är den senaste tidens anklagelser om att pengar som du samlat in ska bland annat ha gått till dyra restaurangbesök, hudvårdsprodukter och kvinnliga underkläder.

Jag har besökt din hemsida www.alirezaakhondi.com och tagit del av den PDF-fil som du lagt upp under rubriken ”Financial Transparency”. PDf-filen är på 46 sidor och jag skulle vilja ta del av tre stycken kvitton, för en PDF-fil med enbart datum och summa är inte värt särskilt mycket. Därför vill jag gärna att du redovisar tre stycken kvitton för mig och allmänheten:

  1. 26 februari 2023, Geneva, Grocerry, CHF 38,60 = 444,67 SEK
  2. 26 februari 2023, Geneva, Restaurant, CHF 321,70 = 3705,98 SEK
  3. 26 februari 2023, Geneva, Shopping, CHF 229,10 = 2639,23 SEK

I min artikel kommer jag skriva att jag varit i kontakt med dig via mail. Hoppas att höra ifrån dig snarast.

Med de vänligaste hälsningarna
Ardavan

Som svar, istället för att bemöta mina frågor om de tre kvittona, hotade Akhondi inte bara med rättsliga åtgärder utan anklagade mig också för att samarbeta med det islamiska styret i Iran. Hans svar var som följer:

Intressant att du vill skriva en artikel om ”anklagelser” som du själv har varit en del av att hitta på. Det står dig fritt att skriva vad du vill. Det står mig också fritt att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder mot den förtal- och smutskastningskampanj som du uppenbart är en del av. Och Ja, jag har sett dina inlägg. Varenda insamlat krona går att redovisa för och därutöver det finns det utlägg för närmare en halv miljon som jag har bekostat ut ur egen ficka. Du springer uppenbart mullornas ärenden. Vi har inget att diskutera.

Det är djupt beklagligt att en ledamot av Sveriges riksdag inte kan tåla granskning. Mitt e-postmeddelande, som var mycket transparent, syftade till att klargöra situationen och engagera Akhondi i vidare diskussion, en möjlighet som han avfärdade, vilket bevisas av hans högst fientliga svar. Dessutom är det intressant att han anklagar mig för att delta i en konspiration mot honom, trots att jag aldrig tidigare skrivit om hans ekonomiska affärer.

Individer som engagerar sig i politiken, särskilt de som blir ledamöter av riksdagen eller offentliga personer som samlar in pengar, måste vara öppna för granskning.

Akhondi borde vara transparent och tillhandahålla en fullständig förteckning över alla inkomster och utgifter, tillsammans med motsvarande kvitton. Detta är av yttersta vikt, inte minst på grund av hans roll som riksdagsledamot, som också påpekats av Nima Gholam Ali Pour, en annan riksdagsledamot.

Förespråkare för krig
Akhondis samarbete med United Against Nuclear Iran (UANI) och stödet för militäraktioner mot Iran är antagonistiska mot våra mål. Att förespråka våld går direkt emot vår strävan för fred och frihet. Akhondis stöd för militära interventioner i Iran visar ytterligare att han inte har Irans bästa intressen i hjärtat. Detta scenario kompliceras ytterligare av sambandet mellan framstående personer inom UANI och den politiska sekten Mujahedin Khalq (MEK) som är högst avskydd i Iran. Av särskilt intresse är att UANI:s ordförande Joe Lieberman, tillsammans med styrelsemedlemmar som John Bolton, Francis Townsend och Bill Richardson (avliden), alla helhjärtat har visat sitt stöd för MEK. Dessa sammanslutningar komplicerar ytterligare Akhondis lojaliteter och väcker fler frågor om integriteten i hans ageranden.

Avslutande reflektioner
Situationen kring Ali Reza Akhondi understryker nödvändigheten av ansvarstagande i det offentliga rummet. Hans handlingar, präglade av kontroversiella gester och tvivelaktiga sammanslutningar, belyser den granskning som oundvikligen följer de som kliver in i den offentliga arenan. Händelseutvecklingen tyder på att Akhondis trovärdighet har lidit en smäll från vilken återhämtning kan vara omöjlig.