Innan jag börjar på detta blogginlägg, låt mig poängtera att jag å det starkaste fördömer dödsstraff. Det är en inhuman bestraffning och hör inte hemma i vårt moderna samhälle.

Med det sagt, låt mig börja.

Hashemi Rafsanjani var en av Irans främsta islamister. Han var en av hjärnorna bakom den islamiska revolutionen 1979 och landets fjärde president. Det var under hans presidentskap som Iran utbildade och skickade ut flertalet terrorkommandon för att mörda exil-iranier som bekämpade regimen i Iran [1]. Han förblev också en antisemit hela vägen fram till sin död, när han nekade att förintelsen skulle ha tagit livet av sex miljoner judar [2].

En av de hundratals terrorattentat som tog plats under Rafsanjanis presidentskap var just här i Sverige. Dokumentärfilmaren och journalisten Oskar Hedin visade i två av sina dokumentärer från 2002 och 2003, ”Terrorkomandot” samt ”I nationens intresse”, hur terrorister från Iran mördade exil-iranska Karim Mohammadzadeh 1 April 1990. Till och med trygga Sverige har alltså drabbats av den Iranska terrorismen.

I samband med att Khomeini, den islamiska revolutionens ledare, dog, och en ersättare skulle bestämmas, valde Rafsanjani att stödja den nuvarande andliga ledaren i Iran, Ali Khamenei. Motivet var tydligt. Rafsanjani, som såg sig överordnat Khamenei, trodde han skulle kunna vara hjärnan och styra bakom kulisserna [3]. Det slog dock helt fel. Khamenei visade sig vara betydligt starkare och kunde manövrera ut Rafsanjani till den grad att när Rafsanjani valde att ställa upp som kandidat till presidentskapet i Iran 2013, diskvalificerades han av det mäktiga väktarrådet. Khamenei hade nu skämt ut Rafsanjani öppet. Väktarrådet är en mäktig institution i Iran som är icke-folkvald och som bestämmer vem som får lov att ställa upp till diverse ”val” som hölls i Iran.

Kriget mellan Khamenei och Rafsanjani går dock långt bak och till tidigt 90-tal. Det var också därför som anhängare till islamiska revolutionen och den islamiska regimen delades i två läger som idag är känt som ”konservativa” och ”reformisterna”. Medan Khamenei och hans anhängare går under gruppen ”konservativa” har Rafsanjani samlat sina anhängare under lägret ”reformisterna”. Vad är då skillnaden mellan dessa två grupper? Låt oss börja med vad det är som förenar dessa två läger:

  1. De tror båda på den islamiska revolutionen och är lojala till den
  2. De tycker båda att det var rätt med de avrättningar som tog plats i samband med revolutionen då tio-tusentals människor avrättades
  3. De anser att sekularism måste bekämpas och att islamism är mer värt än demokrati [4]
  4.  De har noll-tolerans mot oppositionen

Vad skiljer då dessa två läger åt:

  1. Makt. Bråket mellan dessa två läger är frågan om makt. Reformisterna anser att de har lika mycket rätt till makt och pengar som de konservativa som länge styrt landet.

Reformisterna vill således inte demokratisera Iran eller tillåta oppositionen till den islamiska regimen att återvända till Iran. Reformisterna vill enbart ha det som de anser är deras rätt, nämligen en bit av kakan. Denna maktkamp som i decennier slitit sönder regimen är således en intern angelägenhet och inget på något sätt för oss att lägga oss i.

Med detta nu klargjort, låt oss diskutera nästa punkt.

I denna maktkamp mellan reformister och de konservativa, har både Khamenei-klanen och Rafsanjani-klanen försökt binda till sig diverse människor, företag osv. Det gäller så väl individer och företag i Iran, som utanför Iran. Och detta är bakgrunden till de flertal fängslande som vi ser i Iran idag. Det går inte en dag utan att diverse organisationer som Human Rights Watch, Amnesty International, med mera meddelar om diverse politiska fångar i Iran. Ta bara en titt här: https://www.amnesty.org/en/countries/middle-east-and-north-africa/iran/. Låt mig dock klargöra en punkt: De som fängslas i Iran och/eller avrättas tillhör antingen den ena falangen av regimen (konservativa eller reformister) eller så tillhör de oppositionen. Med opposition menas att personen i fråga vill störta islamiska regimen i sin helhet och är kommunist, monarkist, republikan osv. Den som är fängslad och som tillhör en av de två klanerna de konservativa eller reformisterna, vill inte störta regimen. Tvärtemot, den som tillhör en av de klaner har ju själv bildat regimen och varit delaktig i vartenda mord, terror och tortyr som regimen legat bakom. Han vill bara ha vissa ändringar så att makten delas mellan dem. Det är därför av stor vikt att vi är försiktiga med vilka som vi vill göra till martyrer. Vi skall inte springa regimens ärenden och regimen är både reformisterna och de konservativa. Vi får inte glömma att dessa är människor som genom diverse handlingar konstant och kontinuerligt brutit mot de universella mänskliga rättigheterna och som borde ställas inför rätta.

Deras kamp är inte vår kamp.

Det är också därför det är så viktig att vi inte faller i fällan med reformister och konservativa. De är båda islamister som bråkar om makten. Det är precis som att likställa det med två olika kriminella grupperingar som skjuter varandra för att få mer makt över narkotikahandeln. Ingen av grupperna är bättre än den andra. De har alla blod på sina händer då de mördat varandra och även oskyldiga. Att stödja den ena kriminella gruppen över den andra vore fel, omoralisk och katastrofalt.

Tillbaka nu till regimen i Iran.

Rafsanjani är numera död. Han dog för nästan ett år sedan. En stor seger för Khamenei som plötsligt fick möjligheten att fullständigt rensa bland ”reformisterna”. Faktum är att denna rensning började innan Rafsanjani dog. Man kan fundera över huruvida Rafsanjani faktiskt haft en sviktande hälsa vilket Khamenei vetat om, varför man redan innan Rafsanjanis död började att hårt och starkt ge sig på reformisterna.

En av Rafsanjanis mer lyckade strategier var att dels binda till sig iranier utomlands och dels skicka iranier från Iran till utlandet för att studera och infiltrera diverse utländska institutioner. Ett exempel på detta är Bagher Namazi och Siamak Namazi, fader och son. Namazi-familjen lämnade Iran efter islamiska revolutionen 1979 till USA, och utvecklades snabbt till den islamska regimens lobby i västvärlden och främst USA. De bildade bland annat NIAC som står för National Iranian-American Council, och som är den islamiska republikens främsta lobbyorganisation i västvärlden. Genom NIAC och andra organisationer har Namazi-familjen bidragit till att Iran tagit allt större rum i USA och vissa europeiska länder. Ledare för NIAC är Trita Parsi, som är uppvuxen i Sverige. Hans bror, Rouzbeh Parsi, också aktiv i lobbyn för att stödja regimen i Iran, är aktiv vid Lunds Universitet. Det är tack vara dessa personer som avtalet mellan Iran och USA som kallas ”The Iran Deal” gått igenom. Dessa hade då gått skytteltrafik till vita huset för att övertyga Obama om att skriva under avtalet [5]. Således har regimen i Iran och inte minst reformisterna som tjänat sig extremt rika på deras handelsavtal, familjen Namazi och NIAC att tacka för allt. Läs gärna mer om Namazi-klanen och deras extrema stöd till reformisterna och islamisterna i Iran här: http://www.thedailybeast.com/articles/2015/09/15/the-shady-family-behind-america-s-iran-lobby.html

Bagher och Siamak som hjälpt reformisterna i Iran i decennier, sitter sedan nästan 2 år tillbaka i Irans fängelse [6]. I en av deras många resor till Iran greps dem plötsligt av säkerhetstjänsten som styrs av Khamenei och hans klan. Många undrade nog varför Khamenei hade gjort detta och därmed öppet förklarat krig mot reformisterna. Men med tanke på Rafsanjanis död idag kan vi kanske gissa oss till att han visste om Rafsanjanis sviktande hälsa.
Nu när Rafsanjani är död och reformisterna är kraftigt försvagade lär vi nog se fler sådana gripanden. Detta är egentligen glädjande då vi i oppositionen likväl det iranska folket kan se vilka som i hemlighet samarbetat med den ena eller andra delen av regimen.

Sedan en tid tillbaka har nyheterna i Sverige meddelat om att läkaren Ahmad Reza Jalali gripits i Iran och riskerar dödsstraff [7]. Nyligen meddelade regimen i Iran att domstolen har dömt Jalali till dödsstraff och att domen står fast. Anledningen: Jalali har spionerat för bland annat Israeliska MOSSAD. Den islamiska regimens statliga tv-kanal visade för bara några veckor sedan ett klipp där Jalali erkände att han spionerade för MOSSAD [8].

Jalali forskade här i Sverige, på KI. Han fick sin doktorsexamen från just KI. Hans fru och barn bor just nu i Sverige. Det var under en av Jalalis resor till Iran, som han greps av säkerhetstjänsten. Han anklagades för att ha haft samröre med utländska länder och varit ett hot mot iransk nationella säkerhet.
Låt mig klargöra en del punkter.

  1. Domstolen i den islamiska republiken Iran har ingen som helst legitimitet eller värde. Domstolen i landet har ingen självständighet och ingen domstol i Iran är rättvis och oberoende. Alltså betyder det INGENTING att en domstol dömt Jalali till döden. Detta bevisar ingenting om Jalalis skuld eller oskuld i frågan om spioneri.
  2. Att Jalali själv erkänt i tv att han har spionerat för MOSSAD, betyder heller ingenting. Sedan revolutionens seger 1979, är det brukligt att regimen tar fram diverse personer framför tv som erkänner till att ifrån av att ha spionerat för MOSSAD, till att ha sett Elvis. Dessa erkännanden tvingas alltid fram genom hot, tortyr osv.

Jag vet inte huruvida Jalali spionerat för MOSSAD och främmande makt eller inte. Men att regimen i Iran påstår det gör att jag per automatik blir skeptisk. Självfallet tror vare sig jag eller någon annan normal person med kännedom om hur den brutala diktaturen i Iran fungerar, på ett ord av vad regimen säger.
MEN… det är ändå fel att göra martyr av Jalali så som svenska och internationella organisationer har gjort. Att dessa organisationer bekämpar dödsstraffen anser jag är helt korrekt. Dödsstraff ska bekämpas. Men att Jalali är någon sorts hjälte är fullständigt fel. Jalali har under alla år varit lojal den islamiska republiken i Iran. Han har varit en del av etablissemanget och har således ett enormt ansvar för alla avrättningar, terrorattentat, mord och tortyr som regimen i Iran ansvarar för.

Enligt Jalali så har han dels jobbat för Hälsoministeriet i Iran och dels för Försvarsministeriet. I försvarsministeriet jobbade han bland annat med ett viktigt projekt med hög säkerhetsklass. Efter detta fortsatte han att jobba med försvarsministeriet. Vidare har han haft kontakter med Majid Shahriari och Masoud Ali-Mohammadi [9].

Vem är då Majid Shahriari och Masoud Ali-Mohammadi? Dessa två herrar var ledande i Irans kärnvapenprogram och mördades i två olika attentat [10]. Det är oklart vem som mördat dessa två, men regimen i Iran påstår att det är israeliska säkerhetstjänsten.

Med denna korta bakgrund om Jalali kan vi ta följande slutsatser:

  1. Han har varit regimen i Iran otroligt lojal och innehaft en hög säkerhetsklass för att anställas inom både hälsoministeriet, men främst försvarsministeriet. Försvaret är en av de viktigaste pelarna i diktaturen Iran och är direkt lojala den andliga ledaren. Försvarsministeriet tillsammans med Underrättelseministeriet och Utrikesministeriet är de tre delarna av regimen som den andliga ledaren har direkt kontakt och kontroll över. Någon som inte är lojal regimen kommer inte ens i närheten av regeringsbyggnaderna än mindre få vara en del av dessa ministerier.
  2. Jalali är så pass betrodd av regimen att fått jobba med hemliga projekt inom försvarsministeriet.
  3. Jalali är så pass betrodd att han även haft kontakt med Shahriari och Ali-Mohammadi.

Vi har ingen aning vad det var för projekt som Jalali jobbade med för försvarsministeriet eller vad hans kontakter med Shahriari och Ali-Mohammadi handlade om. Det kan va en av tre scenarier:

  1. Han jobbade med ett topp-hemligt projekt av enorm vikt för nationens säkerhet, vilket visar hur lojal han varit regimen i Iran.
  2. Han jobbade med iransk kärnvapen program, varav kontakterna med Shahriari och Ali-Mohammadi. Detta visar enbart att han har varit betydligt mer lojal än vad vi trott tidigare.
  3. Han jobbade med ett väldigt enkelt projekt som inte var så hemlig trots allt, varför slutsatsen blir att han fortfarande är så pass lojal att man vågar anställa honom inom försvarsministeriet.

Summasummarum: Att Iran, trots att den är en av våra främsta diktaturer, bara på måfå skall gripa människor finns inte på kartan. Tvärtemot. De gripanden som Iran gör är högst planerade och strategiska. Att Jalali således grips är ingen ”fel”. Faktum är att Jalali nog tillhör Rafsanjani-klanen. Han är nog en av de många som med hjälp av reformisterna tagit sig ut ur Iran för att fortsätta hjälpa reformisternas sak. Detta förklarar också varför Jalali utan besvär tidigare kunnat åka till Iran. Han har varit en av dem. Att han greps när han greps, är nog direkt relaterad till att hans ”ledare” Rafsanjani nu är död.

Vi kommer under de kommande åren bevittna fler arresteringar. Dessa skall självfallet fördömas då vi pratar om mänskliga rättigheter. Men i samma väva får vi inte glömma att människor som Jalali i tiotals år jobbat med och för regimen. De har hjälp regimen behålla sin makt. De har aldrig gjort nåt för att skada regimen. De skall INTE göras till martyrer. Och vi får inte låta oss manipuleras.

Referenser
[1] Matthew Lewitt (2013). Iranian Terrorism Under ’Moderate’ Presidents. The Washington Institute. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/iranian-terrorism-under-moderate-presidents

[2] Reuel Gerecht and Ray Takeyh (2017). Iran’s Rafsanjani: A legacy of terrorism and repression behind a facade of moderation. The Washington Post. https://www.washingtonpost.com/news/global-opinions/wp/2017/01/09/irans-rafsanjani-a-legacy-of-terrorism-and-repression-behind-a-facade-of-moderation/?utm_term=.1142885704d0

[3] Sohrab Ahmari (2017). Rafsanjani Was Iran’s Mythical ‘Moderate’. The Wall Street Journal. https://www.wsj.com/articles/rafsanjani-was-irans-mythical-moderate-1483914062

[4] Mohammad Khatami says that Iran dont want a non religous democracy. You Tube. https://www.youtube.com/watch?v=D0f1A9XypkI

[5] The Daily Wire (2017). Alleged Iran Lobbyist Visited Obama’s White House 33 Times. http://www.dailywire.com/news/12752/alleged-iran-lobbyist-visited-obamas-white-house-frank-camp

[6] Thomas Erdbrink (2016). Tehran Sentences Iranian-American Businessman to 10 Years, Report Says. New York Times. https://www.nytimes.com/2016/10/19/world/asia/siamak-namazi-iran-prison.html

[7] Christoffer Nilsson (2017). KI-forskare riskerar dödsstraff i Iran. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zBmV5

[8] Iran confessions of Ahmad Reza Jalali, Israel Mossad spy. You Tube. https://www.youtube.com/watch?v=79Eg0qGnBPI

[9] Radio Farda. https://www.radiofarda.com/a/f8-jalali-categorically-denies-spying/28928802.html

[10] The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2010/dec/05/iran-nuclear-experts-killings