Den 11 februari arrangerades en demonstration i Malmö för att uppmärksamma den islamiska republiken Irans brott mot mänskliga rättigheter. Denna dag valdes då det är årsdagen för den islamiska revolutionen. Nedan föjer mitt tal i Malmö.
Kära landsmän och vänner,
Idag, medan ledarna för den Islamiska republiken firar etableringen av sitt styre, ser ett helt Iran på denna dag som den mörkaste och svartaste dagen i sin historia. För Irans folk är 11 februari inte en ny gryning, utan en mardröm. En mardröm som pågått i 45 år.
Störtandet av den iranska monarkin och Shahen av Irans avfärd från landet var inte bara en politisk förändring. Det var kulmen på utländska påtryckningar och direkt utländsk inblandning i Iran. Iran strävade efter att stå som en oberoende kraft i en bipolär värld. Shahens vision för Iran var en modern stat, en stark ekonomi och ett stolt Iran. Han strävade efter att förvandla Iran till en global makt, en strävan som inte tolererades av Irans fiender.
Stödet från främmande makter till Ruhollah Khomeini och etableringen av den Islamiska republiken var ett tydligt tecken på geopolitiska spel där Irans självständighet offrades. 11 februari var alltså en seger för Irans fiender. Därför får vi aldrig glömma dessa länders roll i förstörelsen av Iran. Vi får inte heller glömma de som tjänade dessa makter och som tog på sig för att förstöra Iran. Jag menar de som är kända som ”de tre korrupta”*.
Islamiska republiken och 79:orna har väl uppfyllt sitt syfte. Iran, som en gång hade en av Asiens starkaste ekonomier, har idag en valuta svagare än de fattigaste länderna i världen. En gång hade vi hela världens respekt, men idag är Irans närmaste vänner Syrien, Ryssland och Nordkorea. Vi hade en gång de bästa universiteten, och idag rankas vi bland de sämsta i världen. Till och med sporten har de förstört. Under de 68 år som de asiatiska mästerskapen i fotboll har spelats, blev Iran tre gånger i rad asiatiska mästare, 1968, 1972, och 1978. Alla tre under Shahen av Iran styre. Shahens Iran var också värd för dessa mästerskap två gånger. Islamiska republiken också har under sina 45 år varit värd, men för hundratals möten och konferenser om terror och skräck.
Det finns ingen annan väg än Islamiska republikens undergång.
I vår strävan efter att störta islamiska republiken måste vi också vara vaksamma på dem inom våra egna led som avsiktligt eller oavsiktligt skadar vår enande och effektiviteten i vår sak, skapar splittring och fördunklar vårt budskap.
Vägen framåt kräver en vision. Vi står vid avgrunden till förändring och vill ha en framtid där Iran kan återfå sin värdighet och potential. Denna insikt är rotad i principerna om patriotism, demokrati och mänskliga rättigheter – de ideal som vår historia och kulturarv har lärt oss. Vi måste bygga en stark och enad organisation. En organisation som inte står för de fås intressen, utan för Irans frihet.
Låt oss minnas 11 februari inte bara som ondskans segerdag, utan som en uppmaning till handling. Det är dags att gå från ord till handling. Vår seger är inrotad i vår tro på Irans storhet och stolthet. Vår tro på demokrati. Vår tro på vår kung, Reza Shah II.
* I samband med Mahsa Aminis mord den 16:e september 2022, var det ett slagord som användes rätt flitigt både i och utanför Iran som översatt blir till följande: ”Skam över de tre korrupta; Mullorna, Vänstern och Mojahedin.”