Det växande hotet mot Europa från Islamiska republiken Iran

Irans extraterritoriella våld utgör ett strukturellt inslag i statlig politik och genomförs via ett samordnat system av underrättelsetjänster, diplomatiska plattformar, proxy-miliser och kriminella mellanhänder. Förankrat i den revolutionära doktrinen och operationaliserat genom institutioner som Islamiska revolutionsgardet (IRGC) och dess utlandsgren, Quds-styrkan, har denna apparat under årtionden möjliggjort attentat, bombdåd och hotkampanjer utomlands – från följderna av Mykonosrättegången till AMIA-attentatet i Buenos Aires. Det iranska upproret 2025–2026 – präglat av omfattande repression och öppna krav på regimskifte under ledning av kronprins Reza Pahlavi – har skärpt Teherans uppfattning om ett existentiellt hot och påskyndat den transnationella repressionen i Europa. Nya fall tyder på en förskjutning mot gråzonsmetoder, inklusive riktad rekrytering av europeiska kriminella nätverk samt en utvidgning av ryktesbaserade påverkansoperationer. Med utgångspunkt i aktuella utredningar och underrättelsebedömningar visar studien hur Islamiska republiken strategiskt sammanflätar terrorism, organiserad brottslighet och gisslandiplomati för att undertrycka diasporans mobilisering. Slutsatsen är att Europa inte står inför isolerade incidenter utan en systematisk kampanj, och studien skisserar politiska motåtgärder. Dessa omfattar en integrerad underrättelsebaserad motverkan, riktad finansiell störning av iranskt styrda nätverk, restriktiva diplomatiska åtgärder samt en konsekvent tillämpning av nationella straffrättsliga verktyg inom området för brott mot nationens säkerhet.